Svenska kvinnor berättar om sina fontänorgasmer
MåBra har skrivit en artikel om min studie!
Artikeln lyfter de olika upplevelserna av fontänorgasm och har med bl.a. detta citat från en 37-årig kvinna som beskriver sin upplevelse såhär:
Förut, när jag hörde av en vän att hon kunde spruta tänkte jag ”wow, hon spelar på en helt annan nivå”. Och nu när jag har lyckats spruta sa min sambo att vi måste börja skydda lakanen, som ett skämt. Och jag tänkte ”wow, är jag i den klubben nu?”.
Artikeln beskriver även hur en del personer som ingick i min studie berättade att de kände sig besvärade eller skamsna över att de ”blötte ner sig” under samlag. I de fallen var det oftast kopplat till en oro över vad vätskan egentligen var, och om det fanns urin i den. Det fanns även ibland en ängslan över hur partnern skulle reagera.
Du kan läsa artikeln, som publicerades 8 juli 2022 i MåBra här.
Ny forskning om fontänorgasm
En ny artikel med titeln ”Enhanced visualization of female squirting” är publicerad av ett gäng japanska forskare. Målet var att förstå mekanismen av en fontänorgasm.
I studien ingick fem kvinnor och den enda information som ges om dessa kvinnor är att de inte är sexarbetare. Studien gick till så att forskarna först tömde kvinnornas urinblåsa och sedan injicerade en blandning av saltlösning och indigokarmin (blå färg) i urinblåsan. Efter det fick kvinnorna sexuell stimulans, antingen manuellt (oklart hur) eller penetrativt med någons penis (oklart vems). Precis innan kvinnan fick sin fontän smög forskaren in för att kunna samla in vätskan, eller så var det kvinnan själv som samlade in det. Det framkommer inte riktigt heller. Forskarna filmade även in själva fontänen som bevis och har även en bild med i sin artikel som visar på blå vätska som har sprutat ut över benen.
Forskarna analyserade sedan den vätska de lyckades samla in, jämförde den med urinet de samlat in innan, och fick olika resultat. PSA (prostataspecifikt antigen) kunde identifieras i fontänvätskan, men varierade mycket från kvinna till kvinna. Detta kan då även vara för att de inte lyckades samla in all vätska och forskarnas teori är att PSA nivåerna är som högst i det som kommer ut först.
Slutsatsen i artikeln är att huvudkomponenten i sprutvätska är urin, men kan även innehålla vätska från Skenes körtlar. De poängterar också att detta är den första vetenskapliga artikel som ger en förbättrad förståelse för visualiseringen av själva sprutet.
Så okej, ska vi nu dra slutsatsen att fontänorgasm = urin? Forskarna har fortfarande inte gjort någon djupare analys av vätskorna, vi vet därför inget om hur lika vätskorna var bortsett från innehåll av PSA och glukos. Forskarna klargör heller inte mekanismen för själva sprutet. Och i övrigt finns det enorma svagheter med artikeln.
Det är väldigt mycket information som saknas i artikeln. Forskarna verkar inte speciellt insatta i den forskning som redan finns. Deras första mening är (direktöversatt): ”Det finns ett fenomen där en kvinna driver ut vätska under samlag (=sexual intercourse). Detta fenomen kallas utlösning eller sprutning.” Är det alltså enbart under samlag? Jag tycker dessa nyanser är väldigt viktiga. Sen reagerade jag på att den enda beskrivning de ger om kvinnorna är: ”de var inte sexarbetare” och detta för att ”we wanted to eliminate the possibility of squirting in an act.” Okej?! Sedan småfnissade jag när jag läste hur det hade gått till. Det är väldigt oklart vem mannen med penis är, om det är kvinnornas egen partner eller en och samma man. Och hur de skriver att de instruerade honom att använda kondom men att denna togs bort, ”men han fick inte utlösning”. Okej. Jag förstår ärligt inte hur artikeln har kunnat passera genom granskning och blivit publicerad.
Det är roligt att fler intresserar sig för forskningsfältet, men tråkigt att det fortfarande är så låg kvalité.